Jag kommer ihåg hur han kysste mig mjukt på läpparna. Jag fick samma känsla varenda gång han kysste mig. En känsla som jag inte kunde känna utan honom. En känsla som inte gick att beskriva. Han släppte kyssen och tittar djupt in i mina ögon. Dem såg sorgsna ut kommer jag ihåg. Men jag reagerade inte på det. Det ända jag tänkte på var hans ögon, dem var fantastiska som glittrande vatten.


"Jag älskar dig mest av allt" sa han och smekte min kind. 


"Jag älskar dig också" sa jag och log. 


Han lutade sig fram och kysste mig passionerat. Han släppte kyssen och tittade djupt in i mina ögon. Hans ögon såg vattniga ut nu. 


"Är det något fel?" frågade jag. Jag kände oron i mig. Den oron som var då liten jämfört med nu. 


"Nej. Du är bara så fin." sa han och torka bort tårarna. 


Jag tittade på honom snett. Och han försökte le. Han såg ledsen ut, inte glad som han brukade vara. Han kysste mig igen, men det kändes nästan som ett förväl. 


"Jag måste gå nu" sa han.


"Okej, vi ses sen" sa jag och verkligen trodde att jag skulle få träffa honom igen. Hur kunde jag inte förstå det? 


Det gick dagar utan att svarade på mina sms eller när jag ringde. Det senaste sms:et jag fick av honom var "Jag älskar dig Stephanie". Han skickade det efter han gick hem ifrån mig. 


Jag började bli desperat. Jag fick panik. Flera tankar hade gått igenom mitt huvud, som att det kunde ha hänt något med honom. Hade han varit i någon olycka och hamnat på sjukhuset. Eller hade han dött. Den tanken gjorde mig galen. 


Till slut bestämde jag mig att gå hem till honom. 


Jag gick nervöst fram till dörren. Jag plingade på och man hörde hur någon gick mot dörren. Jag fick en klump i magen. Dörren öppnades och jag såg en främling. 


"Ehh är Felix hemma?" frågade jag nervöst. 


"Vem är det?" sa främlingen kaxigt. 


Jag kommer ihåg hur mitt hjärta började slå fortare. Det kändes som att jag skulle få en hjärtattack. Den känslan jag fick då, den gjorde mig rädd. Alltså mer rädd än döden. Förens då hade jag förstått att Felix var borta. 


"Om du menar någon som bodde här förut så har dem flyttat" sa främlingen och betonade bodde. 


Bodde är det orden som jag kommer ihåg exat hur han sa. Felix "bodde" där, men inte längre. 


"V-vart har dem flyttat" sa jag med gråt i halsen. 


Min puls då ökade för varje sekund som gick. Rädslan blev bara större och större. Det kändes som att den aldrig skulle gå bort. Och det gjorde den inte. Den är fortfarande kvar inom mig, men jag låtsas som att den inte finns. 


"Dem har flyttat till England"


Efter dem orden var jag död inombords. 


~


Hej! 

Vad tyckte ni om kapitlet? Hoppas ni tyckte om den! Har jobbar hårt med den :) 


Man kan säga att det här var prologen, som ni läste nyss.


Sprid vidare skulle betyda mycket! <3


Kommentera om ni vill att jag ska fortsätta :)


XOXO 


Writen by Gabriella Pozo

HEJ!! Ni som fortfarande kollar in bloggen är ju helt underbara och jag älskar er men skulle ni kunna göra mig en tjänst och läsa min egna novell om justin bieber och one direction som jag precis har gjort? den har bara 2 kapitel men jag ska försöka att skriva kapitel åtminstone 4 gr i veckan <3 puss // lisa
tjaaa så vi har tänkt att börja skriva igen!!! men vi tkr det är mer praktiskt med appen wattpad så följ oss lg_fanfic!! vi har inte börjar att skriva än men kapitel kommer upp när som helst! puss
Hej!
Nu har jag skrivit och lagt ut första kapitlet på "Because of him" på wattpad :) det är vara söka på det namnet eller så söker du på min användar namn dom är gabriellapozo. Om du går in där ser du vad jag har skrivit för något :)

XOXO Gabriella :*
Tja tja bloggen! 
Det var längesen jag skrev något här! Men jag ville bara säga att jag (Gabriella) ska börja på en ny The Fooo novell :D Men jag ska skriva den på wattpad. Kommer ut med mer information så småningom!!! 
Puss och kram Gabriella <33333
Hej!! Jag tkr att ni alla borde lyssna på denna cover av Link up! Det är min kompis som sjunger och hon är sjukt duktig!! 😘😘 ❤ //lisa 👇👇👇👇 http://www.youtube.com/watch?v=XrhyDDxeJLU&sns=tw
Novell med Oscar Enestad This is not a happy ending story. Känsliga läsare warning --------------------------------------------------------- Mitt namn är Elin och jag har fått en diagnos av cancer. Än så länge så har jag kvar mitt mörk röda hår men när som helst faller den av. Jag fick denna diagnos för 1 år sedan. Jag ska precis hem från sjukhuset , vi har tagit massa prover och jag får åka hem idag. När jag kommer ut till väntrummet ser jag en kille sitta med en tidning. Han såg så Ängellik, som om det var en dröm. Han kollar upp och kollar på mig. På nåt sätt såg hans ögonpupiller större ut som om han såg ett spöke. Och då kom jag på det, jag. Jag måste se hemsk ut, jag hade inget smink ingenting. Jag kollar generat bort. När jag kollar tillbaka på honom så ser jag att han går mot mig. Jag frös till. Vad ska jag göra?! När jag vaknar till står han framför mig. " E-eh tja, jag heter Oscar..." Säger han och låter nästan nervös. " H-hej" stammar jag fram och skakar hand med honom. " Du jag skulle gärna vilja att vi träffas så uhm kan jag få ditt nr?" Frågar han generat. Jag nickar och tar hans mobil och skriver in mitt nr. plötsligt hör jag en tuta och ser mammas bil. " Du jag måste gå nu men smsa mig!" Säger jag och ler och börjar att springa mot bilen. Han vinkar. När jag kommer hem så börjar jag att tänka. Tänk om jag skrev fel nr? Tänk om han inte vill smsa mig? Tänk om han bara drev? Tänk om.. Plötsligt piper det till i min mobil och jag hoppar till. " Hej Oscar här!" Jag pustar ut han vill smsa med mig. " Hej hej :D" skriver jag tillbaka. Efter redan 5 sekunder får jag ett svar tillbaka. " Såå när skulle du vilja träffas?" Jag tänker länge. Efter en stund skickar jag. " Jag vet inte imorrn kanske? Haha" Efter ungefär 2 min och jag börjar att undra om han ångra sig så piper det till i mobilen igen. " Toppen! Ska vi träffas på Espresso House? :) <3" Jag ler. Även om det bara är en smiley så pirrar det i min mage när jag ser den där hjärt smileysen. Jag går snabbt och lägger mig och somnar nästan direkt. När jag vaknar sätter jag på mig mina favvo vita jeans och ett lila linne och en svart beanie ( mössa) Jag tar en macka i handen och går upp för att sminka mig. Jag tar på mig svart eyeliner och gör " vingar" sedan mascara. Efter massafabrik tar jag lite eyeliner under ögat. När jag är färdig så borstar jag snabbt håret och borstar tänderna. Jag smsar mamma att jag ska träffa kompis och går mot bussen. När jag sitter på bussen så smsar jag Oscar att jag är påväg. När jag är framme vid Espresso House så är han redan där. Jag ler och går fram och kramar honom. " Ska vi gå in?" Frågar jag. Han nickar. Båda beställer en varm chocklad med grädde och jag tar en Chocklad muffins. " Så får jag fråga vad du gjorde på sjukhuset då?" Ler Oscar. Jag börjar att berätta att jag har Cancer. Han bara står där och gapar. När jag äntligen har berättat färdigt så suckar jag till. " Wow, jag har bara stukat foten.." Säger han. Jag skrattar. Även om vi kanske bara har känt varandra i bara 1 h så känns det som om vi har känt varandra i flera år. * 2 veckor efter* vi är påväg hem. När vi äntligen är framme hos mig så står vi vid min dörr. Det är en pinsam tystnad. " Ehh jag måste nog gå in nu." Säger jag snabbt. Plötsligt känner jag hans mjuka läppar mot mina läppar. Det kändes som jätte länge men det kanske bara var 5 sekunder efter att han backar. Han sätter sin panna mot min panna. " Jag tror jag är kär i dig" viskar han. Jag ler och går in. Oscars perspetktiv: Jag gjorde det! Jag sa äntligen hur jag kände. Elins perspektiv: Den natten hostade jag i flera timmar. Efter en stund började jag hosta upp blod. Allt blev suddigt, det ända jag hörde var min mamma gråta och massa sirener. Oscars perspektiv: Jag vaknar av att det är soligt ute. Jag sträcker på mig och går upp ur sängen. Jag klär snabbt på mig enkla kläder och går ner för att äta frukost. Jag skickar ett sms till Elin och frågar om vi ska göra nåt idag. När jag har ätit upp diskat och borstat tänderna så kollar jag mobilen igen ef sms. Ingenting. Tänk om hon slutade att gillar mig ef kyssen igår och att jag sa att jag va kär i henne. Jag måste få reda på det! Jag tar min jeansjacka och åker hem till Elin. När dörren öppnas så står Elins mamma , hennes ögon ser väldigt röda ut men det skulle vara oförskämt att fråga. " Hej ursäkta är Elin hemma?" Frågar jag artigt. Plötslig brister hon ut i gråt. Jag hoppar till. Plötsligt kommer jag på det. Nej det kan hon inte vara. Hon kan väl inte vara död? " Ee-h hon är väl i-inte död?? " Stammat jag fram. Hon svarar inte. Jag sjunker ner på golvet. Hon är det, hon är död. Nu är det jag som börjar att gråta. " Jag älskade henne." Grät jag. ------------------------------------------------------- Hej allihopa här kommer en liten novell, den är lite annorlunda till vad vi brukar skriva och jag vet inte om den blev så bra men hoppas ni gillar den åtminstone puss puss älskar er ❤❤ // Lisa
Hej är sjuk idag så ska göra en Novell! Och om det är nån som fortfarande läser skriv namn på tjejen!! Snabbt!!
Hej nu har Gabbi och jag kommit överens om en sak, och bara så att ni vet, vi slutade inte bara på grund av alla kommentarer, vi har det ganska stressigt nu men vi har kommit överens om att vi behåller bloggen men skriver bara om vi har tid över, och när vi skriver så kommer vi skriva små noveller typ 1 långt kapitel, jag är ledsen sorry och tack för alla gulliga kommentarer vi älskar er sjukt mkt :** // Lisa