The fooo novell

Senaste kapitlet: Jag tittar försiktigt upp och han tårar forsar ner för hans kinder och han ser helt chockad ut. "Hur kunde du." Sa han hest. -------------------------------------------------------- Sabrinas perspektiv: Vaddå hur kunde du? Nu känner jag hur ilskan rinner i mig. " VADDÅ HUR KUNDE DU?!" Skriker jag. Han kollar chockat på mig. " HUR KUNDE DU SPARKA UT MIG UR DITT HUS FÖR ATT JAG INTE VA REDO ATT LIGGA?!" Skriker jag. Men det blev mest hest eftersom tårarna kom och forsade ner för kinderna. Han sa inget och kollade ner. " Jag är ledsen, jag vet inte vad som tog åt mig, lyssna Sabrina jag jätte ledsen och jag förstår om du inte vill ha tillbaka mig men lyssna även och du inte vill ha mig vid dig kommer jag ändå vara där! Jag orkar inte vara ifrån di-" jag avbryter honom med att kyssa honom mjukt på läpparna. Omars perspektiv: lyssna även och du inte vill ha mig vid dig kommet jag ändå vara där! Jag orkar inte vara ifrån di-" jag blir avbruten av Sabrinas läppar nuddar mina. Jag känner fjärilarna i magen. Jag backar ett steg och hon ger mig en förvånad blick. " Vänta, Innebär det här att jag är förlåten?" Frågar jag förvirrat Hon nickar och ler lite. Plötsligt räcker hon fram sin hand. " Kom, Vi går och fikar nånstans jag är hungrig!" Säger hon och ler. Jag ler och tar hennes hand. Vi går hand i hand och pratar om allt möjligt. Plötsligt går vi förbi 7eleven och hon stannar till. Plötsligt ser jag en bild från Aftonbladet. " OMAR RUBERG DUMPAD OCH FÖRKROSSAD! HANS TJEJ OTROGEN MOT HONOM" Sen är det en bild där jag gråter och har knytnäven i väggen. Hon vänder sig mot mig och kollar lite oroligt. Sen ler hon bara och kysser mig passionerat. Jag kysser tillbaka. Även om hon inte säger nåt så känns det som om hon litar på mig och efter allt detta så tror jag att allt kommer att ordna sig. Jag behöver henne, hon gör mig till en bättre människa. Plötsligt så är det Sabrina som plötsligt stannar upp. Jag kollar samma håll som hon och ser Ciego. Han kollar på oss, med tomhet i ögonen. Plötsligt backar han. " Du , gå och snacka med honom.." Säger jag och puttar fram henne lite. Hon ler och börjar att gå. Ciegos perspektiv: Jag går runt i stan och plötslig får jag syn på Sabrina, hålla hand med Omar. Fan, hon utnjyttade bara mig. Jag va hennes tröst kudde. Hur fan kunde hon?! Jag backar lite bakåt för att vända mig om och springa. Jag ser Omar säga nåt och hon nickar och plötsligt så börjar hon att gå mot mig. Hon hinner inte säga nåt innan jag avbryter henne. " Hur fan kunde?" Säger jag sårat. " Bara göra nåt sånt här? Jag gillade faktiskt dig?! Och du behandlar mig som om jag inte äns finns eller?" Säger jag med gråten i halsen. " Lyssna, jag vet inte vad jag ska säga.. Jag var helt borta, jag va tvungen att få honom tillbaka på nåt sätt.. " säger hon och försöker att le. Jag skakar på huvudet och backar lite men snubblar på min egna skosnören och ramlar på marken. Jag ställer mig snabbt upp och springer snabbt iväg. " Ciego vänta snälla!!!" Hör jag Sabrina skrika. Efter en stund så hör jag ingenting, Det dunkar i tinningen och klumpen i halsen växer mer och mer. När jag har kommit till min bil så åker jag snabbt hem. Det finns ingenting att göra.. Allt är förstört. Efter en stund så somnade jag i soffan. Hej hej!! Lägger upp kapitel nu för kommer inte ha så mkt tid imorrn OC sorry för lite kort kapitel!! 😘😘 dela och kommentera gärna! Puss älskar er // lisa