Senaste kapitlet: Jag tittar försiktigt upp och han tårar forsar ner för hans kinder och han ser helt chockad ut. "Hur kunde du." Sa han hest. -------------------------------------------------------- Sabrinas perspektiv: Vaddå hur kunde du? Nu känner jag hur ilskan rinner i mig. " VADDÅ HUR KUNDE DU?!" Skriker jag. Han kollar chockat på mig. " HUR KUNDE DU SPARKA UT MIG UR DITT HUS FÖR ATT JAG INTE VA REDO ATT LIGGA?!" Skriker jag. Men det blev mest hest eftersom tårarna kom och forsade ner för kinderna. Han sa inget och kollade ner. " Jag är ledsen, jag vet inte vad som tog åt mig, lyssna Sabrina jag jätte ledsen och jag förstår om du inte vill ha tillbaka mig men lyssna även och du inte vill ha mig vid dig kommer jag ändå vara där! Jag orkar inte vara ifrån di-" jag avbryter honom med att kyssa honom mjukt på läpparna. Omars perspektiv: lyssna även och du inte vill ha mig vid dig kommet jag ändå vara där! Jag orkar inte vara ifrån di-" jag blir avbruten av Sabrinas läppar nuddar mina. Jag känner fjärilarna i magen. Jag backar ett steg och hon ger mig en förvånad blick. " Vänta, Innebär det här att jag är förlåten?" Frågar jag förvirrat Hon nickar och ler lite. Plötsligt räcker hon fram sin hand. " Kom, Vi går och fikar nånstans jag är hungrig!" Säger hon och ler. Jag ler och tar hennes hand. Vi går hand i hand och pratar om allt möjligt. Plötsligt går vi förbi 7eleven och hon stannar till. Plötsligt ser jag en bild från Aftonbladet. " OMAR RUBERG DUMPAD OCH FÖRKROSSAD! HANS TJEJ OTROGEN MOT HONOM" Sen är det en bild där jag gråter och har knytnäven i väggen. Hon vänder sig mot mig och kollar lite oroligt. Sen ler hon bara och kysser mig passionerat. Jag kysser tillbaka. Även om hon inte säger nåt så känns det som om hon litar på mig och efter allt detta så tror jag att allt kommer att ordna sig. Jag behöver henne, hon gör mig till en bättre människa. Plötsligt så är det Sabrina som plötsligt stannar upp. Jag kollar samma håll som hon och ser Ciego. Han kollar på oss, med tomhet i ögonen. Plötsligt backar han. " Du , gå och snacka med honom.." Säger jag och puttar fram henne lite. Hon ler och börjar att gå. Ciegos perspektiv: Jag går runt i stan och plötslig får jag syn på Sabrina, hålla hand med Omar. Fan, hon utnjyttade bara mig. Jag va hennes tröst kudde. Hur fan kunde hon?! Jag backar lite bakåt för att vända mig om och springa. Jag ser Omar säga nåt och hon nickar och plötsligt så börjar hon att gå mot mig. Hon hinner inte säga nåt innan jag avbryter henne. " Hur fan kunde?" Säger jag sårat. " Bara göra nåt sånt här? Jag gillade faktiskt dig?! Och du behandlar mig som om jag inte äns finns eller?" Säger jag med gråten i halsen. " Lyssna, jag vet inte vad jag ska säga.. Jag var helt borta, jag va tvungen att få honom tillbaka på nåt sätt.. " säger hon och försöker att le. Jag skakar på huvudet och backar lite men snubblar på min egna skosnören och ramlar på marken. Jag ställer mig snabbt upp och springer snabbt iväg. " Ciego vänta snälla!!!" Hör jag Sabrina skrika. Efter en stund så hör jag ingenting, Det dunkar i tinningen och klumpen i halsen växer mer och mer. När jag har kommit till min bil så åker jag snabbt hem. Det finns ingenting att göra.. Allt är förstört. Efter en stund så somnade jag i soffan. Hej hej!! Lägger upp kapitel nu för kommer inte ha så mkt tid imorrn OC sorry för lite kort kapitel!! 😘😘 dela och kommentera gärna! Puss älskar er // lisa

Senaste kapitlet
Jag tar upp mina hörlurar och sätter på låten Same love av Macklemore. Jag hummar till låten. Den här är min absolut favorit. Jag kommer hem till min lägenhet och slänger mig på soffan och sätter på tv:en. Jag trycker på MTV och det är Awkward på. Jag kollar på det en stund men somnar snabbt
-------------------------------------
Omars perspektiv:
Jag har bara lust att skrika, slå saker och gråta. Jag har nyss pratat med Sabrina, och hon sa att är med Ciego nu.
Vi hade bara vart ihop en idag. Faktiskt det kortaste förhållandet jag haft.
Varför skicka jag ut henne ur huset? Om jag inte hade gjort det skulle aldrig det här hänt. Jag som äntligen hade henne, hon var min, jag lyckades med att hon blev min.
Men jag förlora henne, hon hatar säkert mig nu mer än vad hon gjorde förut. Hur kan jag va så dum! Jag ändrade mig för henne, jag gjorde allt så att jag skulle få henne och jag hade bara henne i en dag, eller vad säger jag DET VAR INTE ENS 24 TIMMAR!
Jag sparkar mot en vägg plötsligt känner jag en blixt. Jag tittar bakåt och där står flera paparazzis och tar kort på mig.
Fan dem hade säkert tagit foto på när jag slog väggen och när jag grät. Att jag inte tänkte på att dem fanns. Dem finns ju överallt.
Jag börjar gå snabbare och snabbare. Jag tog över min luva så att dem inte skulle se mitt ansikte. Jag svänger snabbt in i ett hörn och springer in till närmaste affär. Som är 7eleven. Jag gömmer mig bakom en godis hylla.
Man hör hur flera personer springa utanför affären.
"Vi har tappat bort honom!" Hör jag en manlig röst säga.
"Det gör inget, vi har redan flera bra bilder på honom" hörde jag en kvinnlig röst säga.
Jag känner hur en ilska kommer i mig. Jag ställer mig snabbt upp och råkar krocka in i tidnings hyllan.
Jag tittar upp och ser en tidning.
En liten tidning gjorde nyss att jag blev argare än jag någonsin vart.
Jag går med snabba steg ut ur affären, jag måste prata med Sabrina nu! Jag kände hur något högg i hjärtat, att bara tänka på hennes namn gör ont.
Jag blundar och andas ut och in djupt.
Jag ska få tillbaka Sabrina. Jag tänker inte låta någon få henne. Hon ska bli min igen. Annars dör jag. Tänkte jag bestämt och började gå hem till henne.
Jag tar närmaste taxin jag ser och kliver in i den.

Sabrinas perspektiv:
Är det rätt att jag utnyttjar Ciego? Jag är inte en sån person som gör så för att få en kille precis. Men jag saknar Omar men ändå inte.
Varför ska han vara så komplicerad?
Kan han inte vara en normal kille. Men om han hade vart det skulle jag nog inte vart med honom nu.
En nackdel med Omar är att han är känd och att han är komplicerad.
En fördel är att han är det vackraste jag sett och att får mig att känna som jag aldrig gjort förut.
Jag suckar och lägger mig ner för soffan.
Önskar jag hade glass nu, skulle verkligen vara till hjälp.
Plötsligt börjar någon slå mot ytterdörren och plinga på som en galning. Jag känner hur min puls ökar och hur rädslan kommer in i mig.
Jag springer snabbt in i köket och hämtar en stekpanna som försvar.
Jag darrar så mycket, jag har lust att skrika men jag vet inte om det är en bra idé.
Personen som stått och bankat på dörren kom plötsligt in. Den går långsamt ner för hallen. Jag tittar försiktigt på honom bakifrån och han är helt svart kläder med luva över huvudet.
Jag smyger fram bakom honom och tänker precis slå honom med stekpannan. Men han vänder sig om.
Jag suckar till och sätter mig ner på golvet med stekpannan bredvid mig.
"Varför skräms du sådär?! Och varför är du här!" Skriker jag till Omar.
Han sätter sig framför mig och kollar på mig allvarligt.
"Egentligen har jag många frågor till dig också." Säger han och pekar på mig.
Jag kollar konstigt på honom men han släpper inte blicken från mig.
"Varför kysstes du med Ciego?" Fråga han och blev helt tårögd.
Jag visste att han skulle fråga mig det någon gång.
"SVARA DÅ!" Skriker han och ställer sig upp. Han går längre bort och står med ryggen mot mig. Man hör att han snyftar.
Plötsligt började jag också gråta.
"Omar, jag kysste honom för att."
"För att vadå?!" Avbröt Omar mig och vände sig om. Han ögon är helt röda. Hur kan jag göra såhär mot honom?
"För att göra dig avundsjuk" säger jag svagt och tittar ner.
Han reagerar inte, han går inte någonstans eller nåt han står fortfarande framför mig.
Jag tittar försiktigt upp och han tårar forsar ner för hans kinder och han ser helt chockad ut.
"Hur kunde du." Sa han hest.



Förlåt för försenad kapitel, igår var jag på bio och såg This is us och det blev sent och jag hann inte lägga upp igår men nu kommer den ut :) Hoppas att ni gillar den, har jobbat väldigt hårt med den. Kommentera vad ni tyckte! Och snälla fina underbara läsare kan ni snälla hjälpa oss sprida vidare vår novell, statistiken har blivit sådär dem här senaste två veckorna så snälla hjälp oss! <3
Många kramar Gabriella :* <3

Senaste kapitlet: Jag går närmare tidningen och inser att det är jag och Omar. Som rubrik står det "Någon som Omar äntligen kan hålla sig fast i?" Jag känner hur ilskan kommer tillbaka i mig. Jag tar kort på tidningen och går snabbt ut ur butiken. ------------------------------------------------------------ Stress kapitel sorry!! :(( Sabrinas perspektiv: Men jag ångrar mig och går tillbaka in för att putta ner alla tidningarna. Jag orkar inte bry mig om alla blickar utan går bara iväg. Jag tar upp mina hörlurar och ska välja låt men plötsligt känner jag hur jag stöter på nån. Jag kollar upp och ser Ciego. Han står och flinar. " Vafan flinar du åt då?" Fräser jag ut argt. " Haha wow chillaa...." Säger han och backar och låtsas att jag var farlig. " Men lägg av." Säger jag och puttar löst till honom. " Så vad hände egentligen? Hörde att du och Omar bråkade.." Säger han. " Det har väl du inget med det att göra?" Säger jag kaxigt. " Hmm kaxig.. Jag gillar det!" Säger han och blinkar flörtigt. " Pfft.. Lyssna jag är inte intresserad så hejdå.." Säger jag men blir avbruten av att han kysser mig. Jag backar och slår snabbt till honom på kinden. " Vafan?!" Säger han surt. " Ja jag tänkte samma sak??!!!" Säger jag argt. Han flinar och lutar sig för att kyssa mig igen. Då kom jag på nåt. Jag kan låtsas gilla Ciego så att Omar blir avundsjuk och fattar hur dum han har varit. Så när han lutar sig fram för att kyssa mig så kysser jag tillbaka och jag känner ett leende spridas på hans läppar. " så du ändrade dig?" Säger han och ler. Jag nickar lite och kysser honom igen, denna gången började vi att hångla. Omars perspektiv: Åhh vad har jag gjort nu.. Okej jag kan erkänna att det va ganska taskigt att bli sur på Sabrina bara för att hon inte ville. Aja tänker jag och går in på twitter. När jag går in så ser jag fullt med rubriker om mig och Sabrina. Plötsligt ser jag det som gör mest ont. @sabrina : ALLIHOPPA snälla?! Jag är inte ihop med @omarrudberg?!!! Ni kan ha honom för er själva. När jag läste det där så kändes det som nåt inom mig dog. Jag gick ut ur huset och gick för att gå och köpa en dricka och när jag har köpte läsken så ser jag Ciego hånglade någon. När jag kommer lite närmre så ser jag att det är Sabrina! Nu kändes det som om mina fötter sjönk ner i marken. Plötsligt öppnar Sabrina ögonen och kollar på mig kallt, men stänger snabbt dom igen. Jag vaknar till och vänder mig och släpper läsken och springer iväg. Sabrinas perspektiv: Jag står och hånglar med Ciego och plötsligt ser jag Omar. Wow, vilken bra taiming jag har haha. Jag kollar kallt på honom och blundar snart igen. Jag hör honom springa iväg och jag börjar att le. " Haha vrf ler du?" Skrattar Ciego. " Haha inget." Säger jag och pussar honom på kinden. " Men jag måste gå nu men här är mitt nummer." Säger jag och räcker fram en lapp. Han tar emot den och ler. Jag ler tillbaka och börjar att gå. När jag är vid tunnelbanan hör jag en bekant röst. " Så du och Ciego va?" Jag vänder mig om och ser Omar. Hans ögon är helt röda så jag antar att han har gråtit. Oj det gjorde faktiskt ont att se honom såhär. " Mm " säger jag bara och går därifrån. Jag skyndar mig på tunnelbanan och sätter mig i en tom " bås". Jag sätter fötterna på Sätet bredvid mig och orkar inte bry mig om blickarna. Jag tar upp mina hörlurar och sätter på låten Same love av Macklemore. Jag hummar till låten. Den här är min absolut favorit. Jag kommer hem till min lägenhet och slänger mig på soffan och sätter på tv:en. Jag trycker på MTV och det är Awkward på. Jag kollar på det en stund men somnar snabbt. Hej sorry för lite sent kapitel! Dela och kommentera gärna! Puss älskar er ❤❤❤❤❤🌺 // lisa