The fooo novell

 

 

---------------------------------------------------------

Fortfarande Sabrinas perspektiv 

 

 

Innan jag ens hann neka så drog  

Han upp mig och alla börjar att skrika och applådera. 

 

Jag bara stod där tyst, helt generad.

 

" Vad heter du?" Skriker han i mitt öra så jag ska höra.

 

Jag ryser till i kroppen av hans varma andedräkt.

 

" Sabrina" sa jag kallt.

 

Han log.

 

" OKEJ ALLIHOPPA DET HÄR ÄR  SABRINA!!" Skriker han i mikrofonen och direkt börjar alla skrika.

 

Jag känner hur ilskan rinner i mig. Vafan, det här var ju pinsamt. 

 

" Har du nåt att säga till publiken?" Säger nån av killarna och räcker fram mikrofonen. 

 

" Välj nån annan tjej...." Säger jag kaxigt och går snabbt backstage och går därifrån.

 

Jag känner allas förvånade blickar på mig.

 

 

" Okej vi tar en lite paus!!" Hör jag nån mörk röst säga.

 

Plötsligt griper nån tag i min arm.

 

" Hey, vart ska du babe?" Säger Omar.

 

" Babea inte mig! Jag  bad fan inte att få komma upp på den fucking scenen! Det va pinsamt! Så låt mig bara va!" Skriker jag argt.

 

" Okej chilla...kan du först bara säga varför du hatar mig?" Säger han lungt.

 

Jag suckar och börjar.

 

" Jag vet vad du är för nån människa, en kändis som tror att du kan få vem du vill bara du blinkar till den. Men gissa vad?! Jag går inte på sånt skit?! Så gå och leta efter nån annan idiot som går på sånt.." Säger jag och går därifrån. 

 

När jag kommer hem lägger jag mig på sängen och suckar. 

 

Jag kollar på mobilen och ser ett nytt sms, från Omar?! ( han la till sig själv i kontakter)

 

" Förlåt för det jag gjorde , jag va en idiot som inte frågade dig först.. ❤"

 

Jag skickar bara ett mm tillbaka.

 

Efter några sekunder får jag ett nytt sms.

 

" Kan jag få gottgöra det och bjuda dig på fika imorrn... Så kan jag bevisa att jag inte är en player..." 

 

" Pfft.. Det ska blir kul och se..." Skriver jag tillbaka och hån ler.

 

" Möt mig på plattan vid 2 tiden." Skriver han.

 

Jag orkar inte skriva tillbaka.

 

 

Omars perspektiv:

 

Efter att Sabrina har skällt ut mig och dragit går jag fram till dom som hon var med. 

 

" Ursäkta mig men vad det inte ni som va med Sabrina?" Säger jag vänligt.

 

Tjejerna blir helt stela.

 

" EH a-aa D-et är vi..," stammar en av dom.

 

" Skulle jag kunna få hennes nr? Jag måste verkligen prata med henne." Säger jag och ler.

 

" V-visst det är *********. " säger den andra tjejen.

 

" okej tack!"  säger jag och knappar in nr i telefonen.

 

Jag vinkar ett hejdå och går sedan därifrån.

 

 

Hej förlåt förlåt för ett jätte kort kapitel men jag hade verkligen inte tid...., :(  ledsen jag gottgör er på nästa kapitel jag skriver :(( ❤ //lisa