The fooo novell

Senaste kapitlet

" Aja tack för skjutsen, jag måste nog gå in nu." Säger jag och ger honom en kram och en snabb puss på kinden och går in.

Jag ångrar mig direkt att jag pussade hans kind. Aja.

Jag går direkt upp till mitt rum och går in på twitter.
Plötsligt vaknar jag av solskenet från fönstret.
Jag hade somnat igår.
------------------------------------
Sabrinas perspektiv:
"Ding dong"
Hör jag helt plötsligt. Jag tittar mig omkring och jag ligger på sängen och det är väldigt ljust i rummet.
Jag suckar och tar upp mobilen.
Klockan var redan 14.00. Jag hör att det plingar på igen. Jag ställer mig upp och går mot dörren.
Jag öppnar och där står Omar.
Han tittade på mig och log.
"Hej nyvakna tjej" sa han och ställde sig vid dörrkanten.
"Vad vill du" säger jag och gäspar.
"Jag tänkte fråga dig om du vill gör något" sa han och kommer närmare mig. Jag backar bakåt.
"Ehh visst, men som vänner" sa jag och log retsamt.
"Ja som vänner" säger han allvarligare.
"Men du, du kanske ska fixa dig eller nåt innan vi gör nåt om du vill" sa han snabbt.

Juste jag ser ut som en apa nu.

"Ehh aa. Du kan sätta dig och vänta i vardagsrummet" säger jag och släpper in honom.

Jag springer snabbt in i mitt rum och kollar mig i spegeln.
Mitt hår är helt tillrufsat och min mascara har smetat ut sig runt mina ögon. Fan jag borde tagit av mig sminket igår.
Jag går till garderoben och väljer ett par jeans och sen en svart hoodie.
Jag tar snabbt av all mascara och sedan borstar jag igenom mitt hår.
Jag tittar mig i spegeln och kommer på en sak.
Jag ska inte sminka mig eller nåt, jag ska se hur Omar är med mig även om jag inte är fixad.
Jag vet att vi bara är vänner men ändå.
Jag går till Omar i vardagsrummet och tittar upp och ner på mig.
"Du är ännu finare naturlig" säger han och ställer sig framför mig.
"Vad hände med att vi bara är vänner" säger jag kaxigt och backar.
"Man får väll säga att sin vän är fin eller hur?" Säger han och ler.
"Nej det får man inte" säger jag.
"Jaja, vad vill du göra" säger han och går mot dörren.
"Kan vi inte äta lunch eller nåt?" Frågar jag medans jag sätter på mig skorna.
"Det kan vi" säger han och så börjar vi gå ut.

Hela vägen till restaurangen var det stelt mellan oss.
Han är blygare än han var förut, han blir generad så lätt. Förut var han en helt annan person. Liksom nu han har ändå blivit mycket schystare sen vi träffades för första gången.

Vi går in i restaurangen och sätter oss vid ett bord. Den här gången var restaurangen inte snobbig som förra, den här var helt normal.
Vi beställer och allt, men han har fortfarande inte sagt nåt nästan.
Det var som att jag gick på restaurang själv.

"Ehhh du jag tänkte typ att vi kan köra en pratlek" sa han helt plötsligt.
"Pratlek?" Sa jag och skrattade så att alla tittade på oss i restaurangen.
"Eller så kan vi prata normalt" sa han och blev generad.

Jag log försiktigt och nickade.

"Så vad vill du prata om? Kanske den där roliga katten på YouTube" sa han och log.

"Ja den där katten är väldigt ful" sa jag och flina.


Omars perspektiv:
Jag förstår inte vad jag håller på med. Jag pratar om en katt på YouTube och om pratlekar. Kan det bli pinsammare. Jag vill verkligen inte göra bort mig. Men om jag pratar känns det som att jag måste berätta för henne hur mycket jag gillar henne men det blir bara ännu mer fel.
Jag måste komma på nåt vi kan prata om innan det blir pinsamt igen.
"Så vad tycker du om vädret" säger jag och ler.
"Jag önskar nog att det skulle kunna vara lite soligare" sa hon och tittade ut genom fönstret.


Förlåt för försening,för kort och tråkig kapitel. Har inte haft tid att skriva. Sorry menar verkligen det.
/Gabriella