The fooo novell

 

-------------------------------------------------------

 

Stephanies perspektiv: 

 

 

"Vafan  har du gjort mot dig själv?!" Skrek han oroligt.

 

" Va? Men det va inte jag?" Sa jag förvirrat.

 

" Det var Christian han-" jag blev avbruten av Oscar.

 

 

" VA?! Han ska fan  inte röra dig! Jag ska döda honom ,vilket äckel!!" Skrek han och gick mot dörren. 

 

Jag sprang efter Oscar för att stoppa honom men när jag skulle förbi en hylla så slog jag till armen som jag hade gjort illa riktigt hårt. 

Jag föll  direkt på golvet och kände  hur smärtan sprider sig i hela armen. 

Jag skrek  av smärta och alla rusade  fram mot mig. 

Oscar kutade  fram snabbast och böjde  sig ner mot mig. 

 

Felixs perspektiv:

 

Asså jag fattar ingenting! 

Tydligen så hade Christian gjort nåt mot Steffi för hon hade blåa fingermärken på hennes arm. 

 

Hon springer efter Oscar och sedan hör man ett duns och ett skrik. 

Alla springer fram för att kolla vad som hände.

 

Hon satt på golvet och knep ihop ögonen av smärta. 

Hela hennes arm hade gått urled. 

Det såg helt sjukt ut. 

 

Jag och Omar sprang snabbt för att ringa 112 medans Oscar satt bredvid henne i chock. 

 

 

Stephanies perspektiv: 

 

 

Jag hör några sirener och sen blev allt svart.

När jag vaknar är min vänstra arm gipsad. 

 

Alla killar är där, till och med Ogge.

Den ända som inte sover är Omar.

 

 

Omars perspektiv: 

 

 

Jag ser hur Stephanie försiktigt öppnar upp ögonen, Hon svimmade när hon åkte i sjukhus bilen och hade inte vaknat sen dess. 

 

När jag såg henne försiktigt vakna upp går jag snabbt mot sängen. 

 

 

" Hur är det , Stephanie..?" Sa jag lite oroligt. 

 

" Ehm... Jag vet inte riktigt.. Jag kan inte känna mig vänstra arm..." Sa hon lite förvirrat.

 

 

" Ja det är inte så konstigt, haha du bröt din arm...." Sa jag och skrattade lite osäkert.

 

Plötsligt rycker Oscar till och vaknar. 

Han reser sig snabbt upp och går mot sängen.

 

Stephanies perspektiv:

 

Oscar vaknar och går mot min säng.

Han tar min hand och ger mig en orolig blick som frågar :

" Hur mår du?" 

 

" Jag är okej..." Säger jag och försöker låta lungn.

 

              ~2 dagar efter~

 

Fortfarande Stephanies perspektiv:

 

 

Äntligen får jag komma hem! 

Jag har behövt sova i sjukhuset i 2 dagar.

 

När jag är i stan påväg hem så ser jag Christian! 

 

 

" fan " tänker jag.

 

 

Jag försöker att titta bort och inte möta Chistians blick men han  ser mig ändå.

 

 

" Stephanie!!" Skriker han och jag börjar att gå snabbare och snabbare.

 

 

Men han börjar springa mot mig och 

Till slut så kommer han ifatt mig.

 

 

" Om du rör mig ringer jag 112" fräser jag ut .

 

Han ger mig en förvånad blick och backar ett steg.

 

" Vad vill du?" Suckar jag.

 

 

" Jag .. Eeh ... Ge mig bara en chans!!" Säger han osäkert.

 

 

" MEN är du trög eller? Jag är ihop MED Oscar?! Fatta? " spottar jag ut.

 

Säger jag och går därifrån.

Plötsligt ser jag Oscar. 

 

" DU! " skriker Oscar och pekar på Christian.

 

Hoppas ni tyckte om kapitlet hoppas det inte blev för kort kapitel.. 

Sprid gärna och kommentera puss // lisa ❤