The fooo novell

Senaste kapitlet

Vad fan håller jag på med? Först så är jag otrogen mot henne sen så ljuger jag mot henne och ÅÅÅH vad är det med mig? Förut var hon den ända jag kunde tänka på sen så nu vet jag inte...
-------------------------------------
Stephanies perspektiv:
Jag och Ogge satt och såg på filmen men jag kunde inte koncentrera mig.
Det ända jag tänkte på var Oscar, var han otrogen mot mig eller var det som han sa.
Men varför skulle han ljuga för mig? Jag tror han talar sanning.
Oscar skulle aldrig göra nåt sånt mot mig.
Han lovade mig att inte såra mig.

"Mår du bra?" Frågade Ogge mig.

"Fint fint" sa jag och log stort så att han inte skulle misstänka.

Som tur såg han inte allt som hände. Då skulle han slå skiten ur Oscar tror jag...

Ogges perspektiv:

Jag och Stephanie var på bio men det såg inte ut som att hon njöt. Hon var i en annan världen.
Hon tittade åt ett annat håll och tänkte.
Jag känner mig sämst att jag inte funnits för henne när hon mådde dåligt förut.

Filmen tog slut och vi började gå hem.
Hon sa ingenting på hela vägen. Det ända hon gjorde var att titta ner.

"Stephanie var är det för fel?!" Skrek jag plötsligt ut.

Hon tittade sakta upp och sedan höjde hon ögonbrynen.

"Var det verkligen nödvändigt att skrika?" Sa hon kaxigt tillbaka.

"Men Stephanie du har vart helt nere sen vi gick in i bion, vad är det som har hänt? Du kan berätta allt för mig"

"Det har inte hänt nåt" sa hon och började gå.

Jag sa inget och började gå.

(Ny dag)

Omars perspektiv:

Det var tidigt på morgonen och jag bestämde mig för att gå till stan.
Jag gick förbi ett café och där såg jag Stephanie sitta helt själv.
Jag tittade på henne och hon såg inte ut på bästa humör.

"Hej" sa jag lugnt och satte mig bredvid henne.

"Hej trodde inte att du var vaken såhär tidigt" sa hon med en hes röst.

"Haha idag var det bara konstigt att jag vakna tidigt idag" sa jag och gjorde duckface.

Jag älskar göra duckface.

"Hahaha så jävla fult" sa hon och skratta.

Jag gjorde en ledsen min och skrattade ännu mer.

"Tack" sa hon helt plötsligt.

"Vad menar du?"

"Att du fick mig upp på humör" sa hon tittade ner.

"Varför var du inte på humör?" Frågade jag.

"Ehhh det var bara nåt som hände men det är bra nu" sa hon och log.

"STEPHANIE!" Skrek en kille och sprang fram till oss.

Jag tittade på Stephanie och hon såg rädd ut och arg.

Stephanies perspektiv:

Christian kom fram till mig och Omar. Han hade stort blåmärke på kinden. Den var ifrån när Oscar slog honom.
Att bara se honom gjorde mig arg.

"Vad vill du nu?! Strula?! Nej du stick här ifrån din tönt" skrek jag och puttade honom.

Christian känns som mitt ex Anton. Jag har lika mycket hat på båda.
Båda är idioter som jag hatar.

"Låt mig förklara" sa han och närmade sig.

"Kom inte närmare annars slår jag dig så du får ett till fucking blåmärke på ansiktet!" Skrek jag och backade.

Han tittade på mig och hans ansikte blev argare och argare.

Han tog min handled och höll den hårt.

"Släpp mig din idiot! Det gör ont!" Skrek jag.

Han släppte inte och jag började bli rädd.

Jag tittade på Omar och han såg förvirrad ut.

Christian tittade djupt in i mina ögon.
Och ju längre han tittade desto hårdare höll han mig.

Jag började få riktigt ont.

"Omar hjälp mig då!" Skrek jag ut.

Omar puttade bort Christian så att han ramlade.

"Kom vi sticker här ifrån" sa han och så började vi springa.

Jag tittade på min arm och man såg att det skulle bli ett stort blåmärke.

Vad är det för fel på Christian? Har han blivit psykisk eller?
Undrar verkligen vad som hänt medans jag vart borta.

Vi slutade att springa och Omar tittade på min arm.
Han såg orolig ut.

"Mår du bra?" Frågade han och började röra min arm för att se om den var okej.

"Det gör väldigt ont" sa jag.

Omar började ta av sig sin kofta.

"Här" sa han och räckte den till mig.

"Varför ska jag ha på mig den?"

"Så att folk inte tittar så mycket" sa han och började sätta på mig den.

"Jag klarar mig själv" sa jag och satt på mig den själv.

"Vad ska vi göra nu?" Frågade jag oroligt.

"Vi går hem till Felix för att få hjälp" sa han och började gå mot tunnelbanan.

Jag blev bara nervös över att höra Felix namn.

Felix perspektiv:

Jag satt helt chill och tweetade till mina underbara fans med Oscar tills det plingade på.

Jag gick till dörren och öppnade.
Man såg Stephanie som hade Omars kofta på sig och Omar. Båda såg lite oroliga ut.

"Det hände en sak och vi vill ha din hjälp" sa Omar.

Mina hjärtslag ökade och jag blev nervös.

"Vad har hänt?" Frågade jag försiktigt.

Stephanie drog upp ärmen på koftan och så såg man ett stort blåmärke som var format som fingrar.

"Va fan Stephanie!" Skrek Oscar och sprang fram till henne


Kommentera om vad ni tyckte och sprid gärna vidare skulle betyda mycket! Hoppas att ni gillade kapitlet!
Puss och kram /Gabriella <3