The fooo novell

Senaste kapitlet
Plötsligt får hon oxå syn på killarna och stelnar till och sväljer hårt.

När killarna ser oss åker Oscar mungipa direkt ner.
Han kommer fram till oss och.
-------------------------------------
Stephanies perspektiv:
Han kommer fram till mig och tittar på mig helt normalt.
Sedan vinkar han och går iväg med Omar.

Det var det konstigaste jag vart med om. Han sa inte ens hej. Han bara vinkade. Vad är hans problem?
Är han arg på mig för att jag gick på bio med Felix? Eller är det för igår? Eller var det något helt annat jag inte är medveten om?
Jag vill inte förlora Oscar.
Jag älskar honom. Ingen annan.

Jag tittade på Felix och han såg fundersam ut.

"Vad var det där?" Sa han och drog bak sitt hår.

"Jag vet verkligen inte" sa jag tillbaka.

~1 dag efter~

Jag har ringt Oscar minst 100 gånger och han svarar inte.
Jag vet verkligen inte vad jag har gjort för fel.
Men tänk om hans mobil var ur ladd? Men det är inte en sån stor chans tror jag.
Han svarar inte heller på sms.
Jag börjar bli desperat.
Hela den här dagen har jag bestämt mig att försöka nå Oscar det är mitt mål.

~3 dagar efter~

Dem här tre dagarna har jag bara fortsatt ringa Oscar men svarar fortfarande inte.
Är det slut mellan oss? Det vill jag verkligen inte.
Jag bara gråter och gråter. Jag kan inte fatta att det här händer. Vi var så lyckliga.
Vad hände egentligen?
Vi hade så mycket kärlek, hur kunde det bara försvinna?
Det enda felet jag gjorde var att gå på bio som en vän med Felix.
Men jag hann ju inte förklara det för Oscar.
Han gav mig ingen chans.
Allvarligt dem här tre dagarna har jag vart instängd i mitt rum och gråtit och sen har jag försökt få tag på Oscar.
Kan det bli värre?
Kommer jag gå igenom samma smärta som i Frankrike?
Jag är rädd för det.

I allt tänkande hörde jag någon knacka på min dörr.

"Oscar?!" Brast jag ut.

Dörren öppnades och det var mamma som var där.

"Det är lunch gumman, kom ner och ät" sa hon och började gå ner.

Jag mår sämst här och min mamma bryr sig knappt. Jag vill tillbaka till Frankrike om sakerna inte blir bättre.

Jag ställde mig och gick ner till köket. Där satt mamma, pappa och Ogge.
Jag satte mig bredvid Ogge.

Under hela lunchen sa jag ingenting.
Jag tror dem börjar märka att nåt ät fel.

"Stephanie varför har du inte träffat Oscar dem här dagarna?" Frågade Ogge.

Det kändes som en smärta i hjärtat när jag hörde hand namn.
Jag hade lust att börja gråta igen.

"Fråga honom" sa jag kallt och rusade upp till mitt rum.

Jag låste dörren efter mig och sedan la jag mig på sängen och fortsatte gråta.

Varför jag av alla människor i jorden?

Omars perspektiv:

"Oscar det har gått en vecka sen du pratade med Stephanie ska du inte ringa henne?" Sa jag till Oscar allvarligt medan han höll på med sin mobil.

"Omar ska jag säga dig en sak" sa han tittade upp från mobilen.

"Vadå?" Sa jag.

"Jag har träffat en ny och jag vet inte" sa han osäkert.

"Va?! Är du otrogen mot henne?!" Skrek jag ut.

"Ehh jag vet inte" sa han och ryckte på axlarna.

Jag satte mig ner och tänkte efter en stund.

"Om du verkligen vill va med den här andra tjejen tycker jag att du ska göra slut med Stephanie" sa jag till honom.

"Mm det har du rätt i men ska göra slut med henne senare ska träffa Malin nu" sa han och ställde sig upp.

"Aha hej då på dig" sa jag.

Stephanies perspektiv:

Nu har jag bestämt mig att gå ut och shoppa för att få bort all depp.
Den här veckan har jag bara gråtit så jag vill muntra upp mig lite.
Jag kan fortfarande inte fatta att Oscar fortfarande inte ringt mig.
Hur kan han göra så här mot mig.

Jag fixade mig riktigt fint och sedan for jag iväg till stan.

(20 minuter senare)

Jag går av tåget och började gå mot gallerian.
Jag går en bit sen ser jag två personer med läpparna intryckta mot varandra och håller om varandra. Det är inte vilka som helst det är Oscar. Jag kan inte tro det jag litade på honom jag gav honom mitt kärlek vad gav han med mig? Jo han hånglar med en blondin. Jag har fastnat jag gråter inte, jag skriker inte, jag tänker inte. Jag står still och kollar på dem. Min hjärna är tom. Oscar vänder sig om och kollar på mig med en orolig blick.

Kommentera vad ni tycket om kapitlet och få en kaka :D Haha nä skoja men sprid gärna vidare! :)
Hoppas ni tyckte om kapitlet :)
Och jag ville bara säga tack till min underbara vän Helin för att ha gett mig inspiration till det här kapitlet :)
Mycket kärlek till alla läsare <3
Puss och kram // Gabriella <3