The fooo novell

Senaste kapitlet
Jag tar upp mina hörlurar och sätter på låten Same love av Macklemore. Jag hummar till låten. Den här är min absolut favorit. Jag kommer hem till min lägenhet och slänger mig på soffan och sätter på tv:en. Jag trycker på MTV och det är Awkward på. Jag kollar på det en stund men somnar snabbt
-------------------------------------
Omars perspektiv:
Jag har bara lust att skrika, slå saker och gråta. Jag har nyss pratat med Sabrina, och hon sa att är med Ciego nu.
Vi hade bara vart ihop en idag. Faktiskt det kortaste förhållandet jag haft.
Varför skicka jag ut henne ur huset? Om jag inte hade gjort det skulle aldrig det här hänt. Jag som äntligen hade henne, hon var min, jag lyckades med att hon blev min.
Men jag förlora henne, hon hatar säkert mig nu mer än vad hon gjorde förut. Hur kan jag va så dum! Jag ändrade mig för henne, jag gjorde allt så att jag skulle få henne och jag hade bara henne i en dag, eller vad säger jag DET VAR INTE ENS 24 TIMMAR!
Jag sparkar mot en vägg plötsligt känner jag en blixt. Jag tittar bakåt och där står flera paparazzis och tar kort på mig.
Fan dem hade säkert tagit foto på när jag slog väggen och när jag grät. Att jag inte tänkte på att dem fanns. Dem finns ju överallt.
Jag börjar gå snabbare och snabbare. Jag tog över min luva så att dem inte skulle se mitt ansikte. Jag svänger snabbt in i ett hörn och springer in till närmaste affär. Som är 7eleven. Jag gömmer mig bakom en godis hylla.
Man hör hur flera personer springa utanför affären.
"Vi har tappat bort honom!" Hör jag en manlig röst säga.
"Det gör inget, vi har redan flera bra bilder på honom" hörde jag en kvinnlig röst säga.
Jag känner hur en ilska kommer i mig. Jag ställer mig snabbt upp och råkar krocka in i tidnings hyllan.
Jag tittar upp och ser en tidning.
En liten tidning gjorde nyss att jag blev argare än jag någonsin vart.
Jag går med snabba steg ut ur affären, jag måste prata med Sabrina nu! Jag kände hur något högg i hjärtat, att bara tänka på hennes namn gör ont.
Jag blundar och andas ut och in djupt.
Jag ska få tillbaka Sabrina. Jag tänker inte låta någon få henne. Hon ska bli min igen. Annars dör jag. Tänkte jag bestämt och började gå hem till henne.
Jag tar närmaste taxin jag ser och kliver in i den.

Sabrinas perspektiv:
Är det rätt att jag utnyttjar Ciego? Jag är inte en sån person som gör så för att få en kille precis. Men jag saknar Omar men ändå inte.
Varför ska han vara så komplicerad?
Kan han inte vara en normal kille. Men om han hade vart det skulle jag nog inte vart med honom nu.
En nackdel med Omar är att han är känd och att han är komplicerad.
En fördel är att han är det vackraste jag sett och att får mig att känna som jag aldrig gjort förut.
Jag suckar och lägger mig ner för soffan.
Önskar jag hade glass nu, skulle verkligen vara till hjälp.
Plötsligt börjar någon slå mot ytterdörren och plinga på som en galning. Jag känner hur min puls ökar och hur rädslan kommer in i mig.
Jag springer snabbt in i köket och hämtar en stekpanna som försvar.
Jag darrar så mycket, jag har lust att skrika men jag vet inte om det är en bra idé.
Personen som stått och bankat på dörren kom plötsligt in. Den går långsamt ner för hallen. Jag tittar försiktigt på honom bakifrån och han är helt svart kläder med luva över huvudet.
Jag smyger fram bakom honom och tänker precis slå honom med stekpannan. Men han vänder sig om.
Jag suckar till och sätter mig ner på golvet med stekpannan bredvid mig.
"Varför skräms du sådär?! Och varför är du här!" Skriker jag till Omar.
Han sätter sig framför mig och kollar på mig allvarligt.
"Egentligen har jag många frågor till dig också." Säger han och pekar på mig.
Jag kollar konstigt på honom men han släpper inte blicken från mig.
"Varför kysstes du med Ciego?" Fråga han och blev helt tårögd.
Jag visste att han skulle fråga mig det någon gång.
"SVARA DÅ!" Skriker han och ställer sig upp. Han går längre bort och står med ryggen mot mig. Man hör att han snyftar.
Plötsligt började jag också gråta.
"Omar, jag kysste honom för att."
"För att vadå?!" Avbröt Omar mig och vände sig om. Han ögon är helt röda. Hur kan jag göra såhär mot honom?
"För att göra dig avundsjuk" säger jag svagt och tittar ner.
Han reagerar inte, han går inte någonstans eller nåt han står fortfarande framför mig.
Jag tittar försiktigt upp och han tårar forsar ner för hans kinder och han ser helt chockad ut.
"Hur kunde du." Sa han hest.



Förlåt för försenad kapitel, igår var jag på bio och såg This is us och det blev sent och jag hann inte lägga upp igår men nu kommer den ut :) Hoppas att ni gillar den, har jobbat väldigt hårt med den. Kommentera vad ni tyckte! Och snälla fina underbara läsare kan ni snälla hjälpa oss sprida vidare vår novell, statistiken har blivit sådär dem här senaste två veckorna så snälla hjälp oss! <3
Många kramar Gabriella :* <3