The fooo novell

Senare kapitlet:

Jag måste komma på nåt vi kan prata om innan det blir pinsamt igen.
"Så vad tycker du om vädret" säger jag och ler.
"Jag önskar nog att det skulle kunna vara lite soligare" sa hon och tittade ut genom fönstret.
----------------------------------------

Sabrinas perspektiv:

Asså ååh vad pinsamt stämning det är jag orkar inte.

" Omar, vad håller vi på med?" Säger jag plötsligt.

Hans mun formas till ett o , förvånad över min fråga.

" Vad menar du?" Frågar han förvirrat.

" Asså sen när blev det så stelt mellan oss? Vi har aldrig varit såhär" säger jag frustrerad.

" Asså ärligt talat Sabrina så, jag gillar ju fortfarande dig och jag är rädd att dumpa det och förlora dig igen..." Säger han och kollar ner.

Rodnar han?!

" Mm... Men Omar jag gillar oxå dig.. Det är bara det du sa fick mig att tänka på ifall jag fortfarande litar på dig..." Säger jag lite tyst.

" Jag ska bevisa för dig att du kan lita på mig!" Säger Omar hoppfullt och tar min hand men jag drar snabbt bort min.

Omars perspektiv:

Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att få henne tillbaka.

" Vänta sa du att du fortfarnade gillar mig!!" Säger jag förvånat.

Hon kollar ner och nickar långsamt.
Jag börjar att le.

Okej så jag har väl en lite chans.

"Men varför vill du bara vara vänner om båda vi har känslor för varandra?" Frågar jag och tittar på henne utan att släppa blicken.

Hon tittar på mig en stund och sedan ner på bordet.

"Som jag sa för ut jag vet inte om jag kan lite på dig" sa hon svagt och tittar ut genom fönstret.

"Men snälla Sabrina ge mig en till chans. Jag gillar dig så mycket att det inte går att beskriva. Och jag tänker inte ge upp förrän du är min. Sabrina jag älskar dig."
Säger jag och känner klumpen i halsen.

Sabrinas perspektiv:
Jag kan knappt motstå vad han säger. Det känns som att jag faller för honom. Men kan jag lita på honom, ska jag ge han en till chans?
Han tittar fortfarande på mig och väntar på mitt svar. Hans ögon är nästan tårögda.

"Omar. Jag vill ge dig en till chans" sa jag och log.

Han sitter med öppen mun och tittar på mig.

"Menar du allvar eller driver du med mig?" Säger han med en darrig röst.

"Jag skulle aldrig driva om det" sa jag och håller hårt hans hand.

Han tittar på våra händer och sen på mig.
Han ställer sig sakta upp och går till mig. Jag ställer mig upp och ger honom en stor kram. Det känns som att allt dåligt är borta och lyckan kommer tillbaka.

Omars perspektiv:
Jag kan inte förstå att jag kramar Sabrina just nu.
Jag myser mig in i hennes fina långa hår som dessutom luktar väldigt gott.
Är hon verkligen min nu? Jag kan kyssa henne utan problem eller nåt bråk. Den här känslan har jag aldrig känt förut den är förtrollande, den går knappt att beskriva. Jag tror det kallas kär.

"Får jag kyssa dig" viskar hon in helt plötsligt i mitt öra.

Jag släpper tag lite i henne och sätter mina händer på hennes höfter och drar henne försiktigt mot mig.
Hon sätter sina händer runt min nacke och hon börjar komma närmare mig.
Jag känner att hennes mjuka perfekta läppar nuddar vid mina. Efter någon sekund var våra läppar helt tryckta mot varandra.
Det är fantastiskt.

"Ursäkta?! Det här är en restaurang inget hotel!" Skäller en gammal gumma på oss.

Sabrina släppte tagen och började små skratta.

"Och vad skrattar du åt?! Visa lite respekt!" Skrek gumman och gick i väg.

"Kaxig tant det" sa Sabrina svagt och flinade.



Förlåt för att den kapitlet kom sent! Men kommentera om vad ni tyckte och sprid vidare på Twitter, insta, fanpage, grupper på FB skulle betyda sjukt mycket! <3
/ Lisa&Gabriella <3