The fooo novell

" Godmorgon sömntuta..." Säger han och ler.

 

" Godmorgon.." Mumlar jag.

 

Efter en stund går vi upp och äter pannkakor.

 

" Du var en väldigt bra kysste igår..," säger han och flinar.

 

" På tal om det, jag var full.. Och det var ett misstag.." Börjar jag.

Jag kan inte frstå att hon säger det. Gillar hon inte mig nu eller vad? Men hon måste i alla fall ha lite känslor för mig,för att vi kysstes.Varför ska hon vara så svår?

"Allvarligt,det var ett misstag?" sa jag och ställde mig.

Hon tittade på mig och sa ingenting.

"Sabrina jag vet att du har lite känslor för mig" sa jag och ställde mig framför henne.

"Bara för att du tror alla tjejer vill ha dig" sa hon kaxigt och säller sig upp.

"Lyssna Sabrina jag har aldrig känt så här för någon som jag gör för dig. Jag gillar dig, kan du inte förstå det." sa jag och smeker hennes kind.

Hon backar bakåt och sedan börjar hon att gå mot hallen.

"Vart ska du?" sa jag och går efter henne.

"Jag borde nog gå nu" sa hon och tar på sig skorna.

 

Det enda jag gör är att titta på henne. Ska jag stoppa henne eller inte?

Hon tar på sig snabbt jackan och sedan springer hon nästan ut ur huset.

 

"Aaaaaaaaaaaaaaaaah" skriker jag ut och puttar ner flera saker på golvet. Jag sätter mig ner och bara andas ut och in. Hur kunde jag skrämma bort henne genom att säga att jag gillar henne. 

Det brukar vara lätt att få en tjej bli ens, men Sabrina har vart den svraste hittils.

Jag tänker inte sluta kämpa för henne, jag ska få henne att bli min.

 

Vad är det som händer med mig? Hur kunde jag bara gå där ifrån? Varför gav jag honom förhoppningar att det var nåt på gång, varför var jag tvungen att bli full? Många frågor som inte har svar. 

Men inatt när vi kysstes kändes det som att jaf hade massa fjärilar i magen och han var väldigt bra på att kyssas.

Det var en sak som var annorlunda igår, han var sig själv. Han försökte inte leka den tuffa killen som tror han kan få alla tjejer.

 

Önskar bara att han kunde vara sådär hela tiden. Jag suckar och sätter mig på en bänk.

Vad ska jag göra med honom... Jag hatar honom men gillar honom, går det att tänka så?

Jag går mot tuunnelbanan och tar tåget hem. Det enda jag tänker på är Omar, jag kan inte få bort honom ur mitt huvud. Är det nu jag ska falla för honom? Eller är han ens rätt kille? Jag är så förvirrad.

Jag går av tåget och raskt hemåt, det jag vill göra nu är att byta till mys kläder, ta lite glass och sätta mig

framför tv:n och se på sorilga filmer som jag kan gråta med.

 

Plötsligt krokar jag in i någon. Jag ramlar ner på marken och detsamma gör andra personen. 

"Oj förlåt det var inte med menigen" hörde jag någon säga.

Jag ställde mig upp och det var en kille jag krockade in i, jag känner igen honom men jag vet inte vart.

"Vänta är inte du tjejen som Omar försöker haffa men som inte bryr sig ett skit?" sa killen hastigt.

Jag anatar att det är någon Omar känner.

"Typ" sa jag och tittade ner på mina fötter.

"Förresten jag är Oscar" sa han och räckte fram sin hand.

"Sabrina" sa jag och skakade hand med honom.

"Jag måste dra, trevligt att träffas" sa jag och fick fram ett leénde.

"hej då" hörde jag honom säga medans jag fortsatte gå.

 

"Åhhhh jag vill också ha ett sånt förhållande" Skriker jag mot tv:n medans jag gråter i floder.

Varför inte Omar som killarna i tv:n, dem är ju liksom perfekta. Men ingen är perfekt i verkligen. 

I allt deppande plingar det på. Jag bryr mig inte om jag ser helt ful eller deppig nu. Jag går bara och öppnar.

Jag öppnar och ser....

---

Förlåt för försening, hade trott att jag skulle igentligen skulle lägga upp idag. Men hoppas inte kapitlet blev förkort. Men gjorde mitt bästa :3 Kommentera vad ni tyckte och sprid vidare! 

Om ni har lust att kika mig gör det bara (kika thechileena).